Oumo vs Macchina 4-3
Inte bara idag men ändå..
Förutsättningar: en elva år gammal Marea som har rullat i saltslasket i Mellansverige hela sitt liv, ett spännande paket från MrAuto och en normal hemmauppsättning av verktyg...
Började bak och hade god hjälp av instruktion här på Fiatklubben och även från http://www.fiatboo.co.uk/photogal/gu...reaWeekend.pdf Det som inte står i instruktionerna är vad saltslask i elva år gör med underrede och chassie på en bil. Har ju läst Gregers Mareatråd om byte av bussningar bak men hade ändå ingen aning visade det sig. Konstigt nog så var båda dämparna bak bytta när det började skymma den lördagen. Däremot genomslagsgummina som var hela anledningen till att projektet inleddes låg kvar i sin kartong. Heeelt omöjligt att få bort krängningshämmaren bak, det varmaste jag hade att värma med i det läget var en varmluftspistol. (2-2)
Ändå rätt nöjd plockade jag samma kväll bort ett framhjul och började känna på diverse bultar och muttrar. Här en äcklig bild på hur det såg ut innan jag kom igång. Den inringade bulten skulle visa sig sitta som fastsvetsad, bankade först med hammare och sen med handslägga men den rörde sig inte en millimeter fast jag var på den en stund varje kväll efter jobbet. Värmde med varmluftspickan med enda resultat att något varmt droppade ner från fjäderbenet och brände hål i drivknutsdamasken. Ja, jag hade tänkt att skydda den med något men inte just då ... (2-3)
Följande helg inhandlades en gasvärmare som tillsammans med handsläggan visade sig vara nyckeln till fortsatt framgång samt att nya bultar och muttrar beställdes från Fiatverkstan i stan. Tog en vecka till innan jag fortsatte och en hel dag tog det igen för bara en sida men ruskigt nöjd och med träningsvärk i hela kroppen hade jag ändå gott hopp för sista framdämparen. (3-3) Igår inleddes således arbetet med den sista och till en början gick det ganska bra, samma bult jävlades om möjligt ännu mer på den sidan men nu var det bara att värma på. Den var svampformad längst ut när den till sist släppte efter mycket bankande men vinkelslipen löste problemet att få loss den. Hur mycket kan man värma innan stötdämparen exploderar förresten Pedanten i mig har lite jobbigt med att sätta tillbaks rostiga grejer även om det inte syns så en god stund ägnades åt att banka/slipa bort rost från fjäderbenslagringen och lite andra prylar för att sedan måla med hammarlack. Det såg snyggt ut så länge jag såg grejerna i alla fall.
Efter att självsäkert sagt till frun att det går bra, bara en mutter kvar gav jag mig på den undre till krängningshämmarstaget (resten bortkapat tidigare), så korkat man kan vara. Tog mer än en timme men jag avgick med segern.
Idag gjorde jag äntligen klart det sista med en värkande och ledbruten kropp (4-3) och så här snyggt kommer det aldrig vara igen.
Blev det någon skillnad då? De gamla dämparna var inte helslut, men mindre stötig och samtidigt fastare dämpning vill jag påstå, så det är bra. Nu ska jag ringa en verkstad och boka tid för att byta damask och montera genomslagsgummin.
/Henrik
Inte bara idag men ändå..
Förutsättningar: en elva år gammal Marea som har rullat i saltslasket i Mellansverige hela sitt liv, ett spännande paket från MrAuto och en normal hemmauppsättning av verktyg...
Började bak och hade god hjälp av instruktion här på Fiatklubben och även från http://www.fiatboo.co.uk/photogal/gu...reaWeekend.pdf Det som inte står i instruktionerna är vad saltslask i elva år gör med underrede och chassie på en bil. Har ju läst Gregers Mareatråd om byte av bussningar bak men hade ändå ingen aning visade det sig. Konstigt nog så var båda dämparna bak bytta när det började skymma den lördagen. Däremot genomslagsgummina som var hela anledningen till att projektet inleddes låg kvar i sin kartong. Heeelt omöjligt att få bort krängningshämmaren bak, det varmaste jag hade att värma med i det läget var en varmluftspistol. (2-2)
Ändå rätt nöjd plockade jag samma kväll bort ett framhjul och började känna på diverse bultar och muttrar. Här en äcklig bild på hur det såg ut innan jag kom igång. Den inringade bulten skulle visa sig sitta som fastsvetsad, bankade först med hammare och sen med handslägga men den rörde sig inte en millimeter fast jag var på den en stund varje kväll efter jobbet. Värmde med varmluftspickan med enda resultat att något varmt droppade ner från fjäderbenet och brände hål i drivknutsdamasken. Ja, jag hade tänkt att skydda den med något men inte just då ... (2-3)
Följande helg inhandlades en gasvärmare som tillsammans med handsläggan visade sig vara nyckeln till fortsatt framgång samt att nya bultar och muttrar beställdes från Fiatverkstan i stan. Tog en vecka till innan jag fortsatte och en hel dag tog det igen för bara en sida men ruskigt nöjd och med träningsvärk i hela kroppen hade jag ändå gott hopp för sista framdämparen. (3-3) Igår inleddes således arbetet med den sista och till en början gick det ganska bra, samma bult jävlades om möjligt ännu mer på den sidan men nu var det bara att värma på. Den var svampformad längst ut när den till sist släppte efter mycket bankande men vinkelslipen löste problemet att få loss den. Hur mycket kan man värma innan stötdämparen exploderar förresten Pedanten i mig har lite jobbigt med att sätta tillbaks rostiga grejer även om det inte syns så en god stund ägnades åt att banka/slipa bort rost från fjäderbenslagringen och lite andra prylar för att sedan måla med hammarlack. Det såg snyggt ut så länge jag såg grejerna i alla fall.
Efter att självsäkert sagt till frun att det går bra, bara en mutter kvar gav jag mig på den undre till krängningshämmarstaget (resten bortkapat tidigare), så korkat man kan vara. Tog mer än en timme men jag avgick med segern.
Idag gjorde jag äntligen klart det sista med en värkande och ledbruten kropp (4-3) och så här snyggt kommer det aldrig vara igen.
Blev det någon skillnad då? De gamla dämparna var inte helslut, men mindre stötig och samtidigt fastare dämpning vill jag påstå, så det är bra. Nu ska jag ringa en verkstad och boka tid för att byta damask och montera genomslagsgummin.
/Henrik
Comment