Tandfén.
Jag öppnade det orangea kuvertet och betraktade siffrorna, dom såg... bekanta ut, så jag letade upp motsvarande papper från 2007 och konstaterade att utfallet av pension vid 70-års ålder var exakt samma som för åtta år sedan. Kanske är detta likt för alla men just denna eftermiddag kändes det fel, lite som att jag fått ett kvitto på att jag är en förlorare, och en känsla av missnöje och frustration började komma över mej.
Inte nog med den eventuellt dystra avlägsna framtiden, om några dagar ska jag infinna mej vid något industriellt byggprojekt med oklara direktiv men med höga förväntningar på mej.
I Spanien! En till dags arbete på jobbet för att samla ihop det sista nödvändiga bara, sedan fira Påsk och packa väskan för två veckors bortavaro.
Någon som är hungrig? ropade jag till barnen som gjorde sitt bästa med att stirra ut TV:n på andra våning och fick svar som: Kanske? och Ööehhööhmmvablire...
Den enda som var riktigt sugen var hunden som hade glömt att hon ätit för en timme sedan och ville nu både gå ut och ha mat, samtidigt.
Ja mat, "öhmmvablire" undrade jag med och började ta fram lite allt möjligt. Egentligen skulle jag behöva handla och tvätta lite kläder, och kanske gå ut lite medan det är ljust?
Det är mycket ibland, mycket man vill, skulle och borde. "I-lands problem". Sa jag till mej själv och; "-Bara att bita ihop"
Det skulle jag inte sagt och gjort! För då lossnade halva kindtand 1-7.
forts.
Jag öppnade det orangea kuvertet och betraktade siffrorna, dom såg... bekanta ut, så jag letade upp motsvarande papper från 2007 och konstaterade att utfallet av pension vid 70-års ålder var exakt samma som för åtta år sedan. Kanske är detta likt för alla men just denna eftermiddag kändes det fel, lite som att jag fått ett kvitto på att jag är en förlorare, och en känsla av missnöje och frustration började komma över mej.
Inte nog med den eventuellt dystra avlägsna framtiden, om några dagar ska jag infinna mej vid något industriellt byggprojekt med oklara direktiv men med höga förväntningar på mej.
I Spanien! En till dags arbete på jobbet för att samla ihop det sista nödvändiga bara, sedan fira Påsk och packa väskan för två veckors bortavaro.
Någon som är hungrig? ropade jag till barnen som gjorde sitt bästa med att stirra ut TV:n på andra våning och fick svar som: Kanske? och Ööehhööhmmvablire...
Den enda som var riktigt sugen var hunden som hade glömt att hon ätit för en timme sedan och ville nu både gå ut och ha mat, samtidigt.
Ja mat, "öhmmvablire" undrade jag med och började ta fram lite allt möjligt. Egentligen skulle jag behöva handla och tvätta lite kläder, och kanske gå ut lite medan det är ljust?
Det är mycket ibland, mycket man vill, skulle och borde. "I-lands problem". Sa jag till mej själv och; "-Bara att bita ihop"
Det skulle jag inte sagt och gjort! För då lossnade halva kindtand 1-7.
forts.
Comment