Tvekade lite innan jag körde igång med en projekttråd här. Det är trots allt inte (riktigt) en Fiat.
Men det verkar ju vara lite liv och rörelse här på forumet - och jag har dessutom sett en del andra trådar om 112r. Så jag kör...
Egentligen var tanken att det skulle bli en Fiat (har t.o.m. postat en tråd där jag sökte Ritmo, 3P eller 124:a), men tiden drog iväg och sedan kom denna upp på annons inte alltför många mil ifrån där jag håller till.
Efter att ha gått bet om en 3P efter att ha funderat lite för länge (rättare sagt, jag hade inte riktigt möjlighet att köra och titta, och vågade inte ta den helt osedd) så drog jag iväg ett samtal bara en timme efter att annonsen kom upp. Då fick jag inte tag i någon, men tack vare att jag kunde verifiera att jag hade ringt allra först så fick jag första tjing.
Så jag åkte och kollade, och visst det finns rost (why wouldn't it). Men det är inget mer djupgående (vad jag sett ännu så länge), och den verkar förhållandevis fräsch även undertill.
Den tycktes ha fått sig en känga på förardörren vid något tillfälle (bekräftades också senare med hjälp av en skadeanmälan bland pappren) eftersom den var betydligt värre åtgången av rosten än allt annat. Ganska tjockt med spackel såg det ut att vara också.
Tyckte dock att det verkade ganska överkomligt...
När det sedan visade sig att bilen bara haft en tidigare ägare (nåja, två, en fru och sedan en make när hon gick bort) och att mätarställningen på 8000 visade sig riktig så var det ju läge att slå till.
Bilen har dock stått stilla i (give or take) 16 år sedan dess att frun gick bort, så visst finns det en del att göra rent mekaniskt också. Killen som hjälpte gubben att sälja sysslade dock med motorer så han hade gått igenom hjälpligt och bytt oljor och filter samt gått igenom förgasaren.
Bromsarna sätter sig så klart om man använder dem (vilket presenterade ett problem senare på uppfarten hemmavid).
Inne i bilen så har mössen härjat en del, och bl.a. fixat ett litet hål i baksätet samt tuggat lite på förarnackstödet.
Nåja - köp blev det hur som helst...
När vi väl kom hem med bilen så skulle vi ha den av transporten... Efter att ha höjt släpet en bit så rullade bilen av fint. Den stannade dock så fort den nått plan mark. Där stod den sen, med alla hjulen fastbitna.
(Läste på internet om hur man gör)... Bankade på hjulbultarna... Smörjde... Svor...
Sedan startade vi istället upp den (batteriet i sig är inte särskilt mycket yngre än de sexton) med hjälp av en annan bil. Jag snurrade snabbt runt, men att släppa gasen emellan backen och ettan visade sig fungera sådär.
Då hade dock bromsarna lättat lite så då kunde den runda huset för handkraft och sedan (med ytterligare kraftuttag) även ta sig uppför tröskeln och in i garaget. Där står den nu...
Tanken med projektet är hur som helst att restaurera den till fullt originalskick (måhända med lite patina).
Bilder kommer så fort jag har några...
Men det verkar ju vara lite liv och rörelse här på forumet - och jag har dessutom sett en del andra trådar om 112r. Så jag kör...
Egentligen var tanken att det skulle bli en Fiat (har t.o.m. postat en tråd där jag sökte Ritmo, 3P eller 124:a), men tiden drog iväg och sedan kom denna upp på annons inte alltför många mil ifrån där jag håller till.
Efter att ha gått bet om en 3P efter att ha funderat lite för länge (rättare sagt, jag hade inte riktigt möjlighet att köra och titta, och vågade inte ta den helt osedd) så drog jag iväg ett samtal bara en timme efter att annonsen kom upp. Då fick jag inte tag i någon, men tack vare att jag kunde verifiera att jag hade ringt allra först så fick jag första tjing.
Så jag åkte och kollade, och visst det finns rost (why wouldn't it). Men det är inget mer djupgående (vad jag sett ännu så länge), och den verkar förhållandevis fräsch även undertill.
Den tycktes ha fått sig en känga på förardörren vid något tillfälle (bekräftades också senare med hjälp av en skadeanmälan bland pappren) eftersom den var betydligt värre åtgången av rosten än allt annat. Ganska tjockt med spackel såg det ut att vara också.
Tyckte dock att det verkade ganska överkomligt...
När det sedan visade sig att bilen bara haft en tidigare ägare (nåja, två, en fru och sedan en make när hon gick bort) och att mätarställningen på 8000 visade sig riktig så var det ju läge att slå till.
Bilen har dock stått stilla i (give or take) 16 år sedan dess att frun gick bort, så visst finns det en del att göra rent mekaniskt också. Killen som hjälpte gubben att sälja sysslade dock med motorer så han hade gått igenom hjälpligt och bytt oljor och filter samt gått igenom förgasaren.
Bromsarna sätter sig så klart om man använder dem (vilket presenterade ett problem senare på uppfarten hemmavid).
Inne i bilen så har mössen härjat en del, och bl.a. fixat ett litet hål i baksätet samt tuggat lite på förarnackstödet.
Nåja - köp blev det hur som helst...
När vi väl kom hem med bilen så skulle vi ha den av transporten... Efter att ha höjt släpet en bit så rullade bilen av fint. Den stannade dock så fort den nått plan mark. Där stod den sen, med alla hjulen fastbitna.
(Läste på internet om hur man gör)... Bankade på hjulbultarna... Smörjde... Svor...
Sedan startade vi istället upp den (batteriet i sig är inte särskilt mycket yngre än de sexton) med hjälp av en annan bil. Jag snurrade snabbt runt, men att släppa gasen emellan backen och ettan visade sig fungera sådär.
Då hade dock bromsarna lättat lite så då kunde den runda huset för handkraft och sedan (med ytterligare kraftuttag) även ta sig uppför tröskeln och in i garaget. Där står den nu...
Tanken med projektet är hur som helst att restaurera den till fullt originalskick (måhända med lite patina).
Bilder kommer så fort jag har några...
Comment